När man minst anar det

Igår begav sig jag å min lilla mamma till El Stockholmo för våran vanliga shoppingdag. På tåget ner hade jag tänkt öva lite japanska glosor, så där satt jag i godan ro å läste, men rätt som det var knackade grannen mig på armen(vi satt i en kupé) å frågade om jag pluggade japanska. Det var en ung tjej som frågade, så jag svarade att jag pluggade japanska muntligt och skriftligt på distans. Hon berättade då att hon hade pluggat japanska i Falun förra året då de hade campus undervisning och att hon kände igen de uppgifter som jag satt å höll på med. Så det var början på våran konversation som höll i sig hela tågresan ner till Stockholm. Jätteroligt att bara sådär random hitta nån som har samma intresse som jag själv ^___^ så nu ska jag och Lovisa (som hon då alltså heter) träffas någon dag senare och ta en fika. Yaaaay JÄTTEKUL ^^

Dagen i stockholm var iaf hur bra som hälst. Hade ju lämnat ett regnigt Borlänge bakom oss, å var inställda på att det skulle bli en blöt å kall dag, men i Sthlm sken solen å det var riktigt varmt, nästan kvavt överallt där man gick. Hittade en massa roliga grejjer (men inga skor eller kläder som jag oxå hade hoppats på att fynda) men om sanningen ska fram så finns det ju lika bra grejjer i Blg nu för tiden, så därför är det roligare att fynda ovanliga saker när man kommer till sthlm.

När jag väl kom hem så upptäckte jag iaf att jag hade fått två stora gigantiska blåser på båda lilltåna. Hahaha mina nya converse hade varit antingen för små, eller för o-ingådda, för jag hade haft otroligt ont när jag gick under hela stockholms-vistelsen, men man bet ju ihop så klart.
Men nu vart man ju mycket mindre pepp på att gå ut på Kåren som var på kvällen, än mindre pepp var man ju när Christian inte mådde speciellt bra pga. hans halsont. Så det blev att vi stannade hemma..



Så till en liten mindre rolig sak för mig själv.
Vill passa på att skriva några korta rader om min gamla morfar, som igår den 24 sep somnade in för sista gången. 95 år gammal blev han och jag är faktiskt en aning glad för hans skull. Kommer verkligen att sakna honom mycket, men det vore bara egoistiskt att önska att han hade funnits kvar här, när han själv inte ville det.
Han dog iaf av mycket hög ålder, och det är precis så som jag själv nån dag lång bort i framtiden vill göra om jag skulle kunna få välja själv :)

Vilket år alltså, 2 dödsfall för människor som jag känt. Å året är ju inte ens slut än :/ Hoppas att resten bara kommer bestå av roligheter.

また


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0