Solitude~
Gårdagens kårkväll var ganska kul, men den hade sitt pris.
Dagen efter var som vanligt:
* Vakna (daah) + göra sig iordning
* Ta bussen in till stan
* Gå till skolan
men (!)
För ovannämnda saker så behöver man inte prata med nån
Det som var ovanligt med denna dag var att när jag väl var tvungen att öppna munnen och faktiskt prata med någon, så kom det först inte ut något ljud (0_o)´ Rösten var borta !!
Så småningom när man "värmt upp rösten" lite så kunde man börja rossla fram nått som skulle föreställa ord.
Även nu i skrivande stund har det nästan blivit värre (>_<)
MOTTO MOTTO irriterande att må hyfsat bra (Är fortfarande förskyld, men det är inte värre än att man behöver snyta sig lite då å då bara) men så fort man ska försöka säga nått till t.ex. mamma så kommer bara ett konstigt väsande!!
Samma sak hände förut när jag gick på Kåren å var förskyld, måste va nått med att man "anstränger" sig mer än vad kroppen egentligen klarar av + att man blir nedkyld när man står ute på balkongen. (sååå, OM jag ska gå på kåren å vara förskyld sammtidigt, påminn mig då om att inte stå på balkongen då åtminstonne :P)
Har av denna anledning isolerat mig på mitt rum å jag har börjat sett på ännu ett asiatiskt drama:
1 Litre of Tears
Sååå sorgligt så man faktiskt börjar smågråta (alltså, det måste ha hänt nått under sommaren, för jag har verkligen blivit blödig den senaste tiden, förut grät jag inte ens på Titanic)
Hoppas att rösten kommer tillbaka tills imorrn för det här går inte an!!!!!!!
Mata ne~
